Till Berit Elisabet
Tillbaka

 

Petrus bravader 
 
– en fådd saga


 

Det var en gång en katt som hette Petrus. Varje gång han smet från matte så gick han till sitt kattslott som var 20 kattvåningar högt och 60 kattmeter brett. När han en dag kom till sitt slott så stod det ett stort rymdskepp på taket.

Petrus blev helt förstummad och sa:

– Vad gör du på mitt tak?

– Det har inte du med att göra din fjant, svarade rymdskeppet.

– Om du inte passar dig så hämtar jag min matte!

– Haha, svarade rymdskeppet, och vad skulle hon göra mot mig?

– Tja hon lagar god mat, svarade Petrus.

– Kan hon laga spagetti och köttfärssås?

– Ja speciellt det, svarade Petrus generat.

– Då måste du genast presentera mig så att hon kan lära mig att laga spagetti och köttfärssås!

– Ja, men det kostar två kronor.

– Kör till!

Så Vladimir Person, som rymdskeppets ägare hette, hoppade ut genom en liten lucka som var cirka 3x3 cm – han var väldigt smal men minst tre meter lång. Dom hälsade och skakade extremiteter eller vad man nu ska kalla det.

När dom hade gått en bit frågade Petrus varifrån Vladimir Person kom.

 – Jag kommer från en planet som ligger enmiljontvåhundrafemtiotusentvåhundra kattår härifrån, och kalla mig Mr P!

– Okay, Mr P.

När dom närmade sig huset som matte bodde i, så började Mr P bli lite oroad, det började nämligen klia under höger blindtarm (vissa utomjordingar har dubbla sättningar) och det brukade betyda fara.

Men han tog mod till sig och fortsatte framåt och en liten stund senare knackade Mr P på dörren.

Det tog ett litet tag innan någon öppnade, men den varelse som han mötte och antog vara en människa såg visserligen ganska trevlig ut men ändå ganska löjlig som katt!

– Mjau, sa Mr P.

– Va, svarade den stora konstiga katten.

Eftersom budskapet inte tycktes gå fram så repade Mr P det på dom språk som han kunde, men utan någon framgång.

Till slut så gav han och tog fram sin snackoton och ringde sin kompis som jobbade som intergalaktisk tolk.

Dom gick in i den stora kattens hus och försökte att göra sig förstådda, men utan någon större framgång. Till slut gav dom och väntade på att något skulle hända. Och visst gjorde det det. Helt plötsligt kom det en stor smäll, som om någon skulle ha tagit en stor flugsmälla och smällt en fluga lika stor som ett kattslott.

Dom satt kvar och var helt förbluffade, och så satt dom i cirka fem minuter tills det helt plötsligt knackade på dörren och det kom in en liknande varelse som Mr P. Han och Mr P hälsade på varann på ett mycket märkligt språk. Det liknade mest ett riktigt kattslagsmål och inte ens Petrus som hade stått i ett hörn förstod vad dom sa.

Dom pratade ett tag, sen gick dom och satte sig vid bordet och Mr P´s  vän började prova sig fram till vilket språk han skulle använda. Efter en halvkattimme hittade han ett språk som dom båda förstod.

Han presenterade sig mycket artigt, för han hade läst rymdetik som ung.

– Jag heter Mr O och är Mr P´s vän. Vi kommer i fred och har inte för avsikt att skada er katter.

– Det hoppas jag, svarade den stora katten, men det är bara ett problem. Jag är inte katt, jag är en homosapiens

– Det tror jag inte på, dom har varit utdöda i flera hundra kattår!

Då blev homosapiens väldigt orolig och kollade ut genom fönstret, men där fanns det andra homosapiens så allt verkade vara som vanligt. Så dom återtog konversationen.

– Vi är inte alls utdöda, det finns andra som jag där ute!

– Tja, det verkar onekligen som så! svarade Mr O.

Nu blev de avbrutna av Mr P som bara ville påminna om varför dom var här.

– Jo, sa Mr O, min vän här skulle vilja lära sig att laga spagetti och köttfärssås. Skulle det vara möjligt?

– Om han lovar att inte röra min vitlökspress för då åker han ut. Och det kostar två kronor.

Mr O översatte för Mr P, men Mr P blev arg. Han hade ju redan betalat två kronor till Petrus.

– Det bryr jag mig inte om, sa homosapiens och sträckte fram handen.

Mr P hade inget annat val än att betala homosapiens två kronor. Sedan gick dom ut i köket och homosapiens började att förbereda för maten. Sedan hade dom en lång utläggning om man skulle ha KRAV-kött eller inte, men det blev det till sist. Och det var väl tur det, för paketet med vanligt kött exploderade strax efter att dom hade slängt det.

När dom var halvfärdiga med maten så hörde dom ett morrande ljud, och när Mr P och Mr O vände sig om så stod det en stor hungrig best i dörröppningen! */

Då fick dom en sån fart därifrån, att dom i all hast tog fel på dörren och spisfläkten, så dom for ur skorstenen som två raketer som har fått för mycket att dricka och rusade fram till Mr P´s skepp och flög i väg!

Men dom lovade att komma tillbaka.

 copyright Joa

 */ Det fanns en hund i huset
också, collie Klara...

 

 

 

Detta är en fortsättning på "Petrus bravader", skriven av samme unge författare, till samma lika roade mormor!  Som dock med bestämdhet vill hävda att eventuella likheter med "Bärit" – ja, vad säga?????? Förmodligen ingenting... :D
 

Petrus UFO-vänner kommer åter

Mr 0 och Mr P hade just flugit hem och hade hunnit hämta andan, resan hade varit lång. Närmare bestämt 3,54619 kattår.

Mr P var mycket förgrymmad över det misslyckade försöket att lära sig att laga spagetti och köttfärssås. Eftersom Homosapiens verkade vara den enda som fortfarande visste hur man lagade denna delikata rätt så rådfrågade han dagen därpå Mr O, om det inte skulle gå att göra en ny expedition till den där planeten med köttfärssåsen.

Mr O kalkylerade noggrant på Mr P:s förslag och konstaterade att det inte var helt omöjligt men inte heller speciellt troligt. Närmare bestämt en chans på 0,00000000039517463% av chansen att en tvåkrona ställer sig på högkant.

Mr P blev konfunderad när han insåg hur liten chansen faktiskt var, men "kattslagsmål på den som ger sig", sa han och gick ut.

Kattslottet som han bodde i var inte lika stort som det Petrus hade men helt ok enligt hans åsikt.

Planeten som dom bodde på - om man nu kan kalla det en planet - (fast det är en annan historia) var kal och öde förutom en stor mängd oändliga parallella linjer som möts i oändligheten, och diverse andra geometriska omöjligheter.

Mr P var nu så sugen på att återvända till den konstiga planeten att han började samla på knappar som han sålde för att bekosta expeditionen. Men efter några månader så gick det för honom att situationen var o-kattbar.

Han var nu mycket bedrövad men bestämde sig slutligen för att kattnappa en katt och kräva lösen och på det sättet finansiera expeditionen.

Sagt och gjort, han gick till den största kattbanken - som helt plötsligt hade stått framför honom - och kidnappade första bästa katt. Han sa att han ville ha tre och femtio innan han släppte katten, som förresten luktade mycket illa.

Han hade noggrant räknat ut att han skulle kunna ta sig fram och tillbaka för två och femtio, då skulle han också ha en krona i fickpeng (han hade en specialsydd ficka).

Efter en kattkvart kom en man med kronorna han hade begärt. Mr P tog pengarna och gick till närmsta ufo och köpte det.

Nu satt han i ett nytt ufo på väg till Mr O och var mycket nöjd med sig själv.

 

Mr O och Mr P hade nyss kommit in i Tellus atmosfär och mådde båda mycket dåligt på grund av den stora mängden luftgropar som passerade utanför fönstret. Dom landade nu mycket diskret med ett ljud som fick alla inom 100 kattmeter att bli totalt döva.

Dom gick ut ur ufot som den här gången stod parkerat bredvid Petrus kattslott.

Petrus som för tillfället var hos Homosapiens, ryckte till när det skramlade till i spisfläkten. Han hade fått gå i terapi efter den traumatiska levelse som stod förra gången Mr P och Mr O var på besök.

Mr P och Mr O satte på sig varsin skyddsdräkt ifall att dom skulle stöta på fler morrande bestar och exploderande köttfärs. När dom var klara så gick dom mot huset som låg 101 kattmeter därifrån.

Homosapiens hörde hur det knackade på dörren och öppnade. Där stod de tre meter långa och knappt 3 centimeter breda kattliknade varelserna.

Homosapiens bjöd in Mr P och Mr O som var mycket oroliga för att den morrande besten skulle komma tillbaka, men Homosapiens sa att den var instängd i ett annat rum. Homosapiens som nu var mycket trött på att bli kallad detta presenterade sig som Bärit (ä=språklig förvrängning som kan skyllas på Mr O).

Bärit ville nu ha ytterligare tjugofem öre för utlägget av köttfärs.

Mr P:
- Du är snål!
- Redan?
- Ja!
- Men jag vill ha tjugofem öre!
- Ok, men då vill jag ha fri dricka!
- Kör till

Dom slog följe till köket och började med att plocka fram köttfärsen. Bärit förklarade hur viktigt det var med KRAV-köttfärs men Mr P sa att han redan visste det, och slängde den som inte var KRAV, som strax efteråt exploderade.

Mr P och Bärit diskuterade och lagade mat i åtskilliga timmar. Beskriva det samtalet kan inte ens Mr O, trots att han hela tiden översatte allt.

När de satt och åt av den delikata rätten de hade åstadkommit som bestod (inte helt oväntat) av spagetti och köttfärssås, så kom det in ytterligare två katter som just hade anlänt från Kattistan.

De två katterna presenterade sig som Filip och Maximilian Den Store, fast Maximilian Den Store bad omgående att få bli kallad bara Maxi.

Så Bärit, Mr P, Mr O, Petrus, Filip och slutligen Maxi satt och åt - dom diskuterade vädret i Kattistan – när två parallella oändliga kom och klöv matbordet i tre bitar som för att förklara att måltiden nu var över och att dom borde ge sig av hemåt.

Mr P som för närvarande var mycket nöjd med middagen förutom en viss oändlig linje, ville inte alls åka hem utan bestämde sig för att stanna ett litet tag till.

Bärit:
- Ok vill du sova över?
- Nja, har du en kattlåda?
- Ja en ultra delux modell med inbyggt toapapper!

Mr P gick till kattlådan för att kontrollera om den höll normerna som den intergalaktiska kattbyrån hade fastställt.

Han kom fram till lådan och granskade den mycket noga med måttband som Bärit hade lånat honom.

Maxi var mycket intresserad av den intergalaktiska kattbyrån, han tänkte nämligen söka jobb där. Fast Bärit fick efter en lång stund honom att inse att han inte visste ett dugg om kattnormer och att han gjorde klokast i att stanna hemma.

Bärit var lite orolig, hon hade aldrig förut haft några tre meter långa kattliknande varelser som hade sovit över, men någon gång ska ju vara den första sa hon och gick och la sig.

Mr P och Mr O blev ganska ställda dom visste ju inte var dom skulle sova. Mr P antog att det var så man gjorde på den här planeten och la sig ner på det ställe där han för tillfället befann sig, alltså i kattlådan. Mr O som var lite mer kultiverad av sig la sig bredvid på golvet, medan Filip och Maxi kollade på katt-tv hela natten.

På morgonen vaknade dom båda kattliknande varelserna ganska tidigt, dom hade haft lite svårt att sova på grund av alla oändliga linjer som kom och störde dem.

Dom gjorde vad dom brukade i en kattlåda och lämnade sedan en lapp där det stod följande:

Till Bärit, Petrus, Filip, Maxi och den morrande besten!

Vi avser nu att åka hem men väntar redan på en inbjudan tillbaka. Hälsningar Vladimir Person och Mr O.

Mr P var mycket stolt över den kortfattade formuleringen och dom båda gick nu ut och den här gången via dörren.

 copyright Joa

 

Petrus får utomjordiskt besök

Den här berättelsen skrev en gästande ung man en mycket sen kväll, till mig, hans mormor. Han hade just invigt mig i de första av en hemsidas tekniska mysterier. En mycket road mormor ville förstås publicera.

 

Det var en gång en katt 

Petrus UFO-vänner kommer åter