Till Berit Elisabet
Tillbaka


"Fådda texter"
 



 


 


 

Konsten att förbli olycklig

●    Förvänta dig att andra ska göra dig lycklig

●    Skyll din olycka på andra

●    Använd "om bara" så ofta du kan när det gäller tid, pengar och vänner

●    Jämför det du har med vad andra har

●    Var alltid allvarlig

●    Försök vara alla till lags

●    Säg aldrig nej

●    Hjälp andra, men låt ingen hjälpa dig

●    Se dina egna behov som oviktiga

●    Om någon ger dig en komplimang, avfärda den

●    Om någon kritiserar dig, förstora det

●    Behåll alla känslor inom dig

●    Förändras aldrig

●    Nöj dig aldrig med mindre än absolut perfektion

●    Tillbringa all din tid i det förflutna eller framtiden

     (Jag blir så glad när en mejlvän skickar en tänkvärd text!)

 

UPP

 

 

Linblommans öde

Jag lärde för många år sedan känna en man - en präst tillika fritänkare. Vår första kontakt skedde på ett sjukhus. Det han då - som en ytterst okonventionell sjukhuspräst - gav mig bär jag alltid med mig genom livet som något mycket dyrbart.

Några år senare fick vi förnyad kontakt, den här gången å mitt yrkes vägnar. Han hade slutat sin prästtjänst men var ändå ytterst verksam.

Bland annat skickade han mig en dikt, jag fick publicera den om jag ville. Det ville jag förstås, och nu vill jag göra det igen, här på hemsidan. Visserligen skrevs och gavs den ursprungligen i adventstid, men nog tål den att läsas och begrundas när som helst under ett årslopp.

Torne Tirén fullbordade sitt jordeliv för flera år sedan. En skön person, som jag minns med glädje!

Och nu Tornes dikt, om linblomman.
 

En hälsning från linblomman

Linblommor blyga -
linblommor blå - - -
vad ni ändå måste genomgå
innan er livsnerv så fin -
förvandlas till brudelin.
- Det tål att tänka uppå.
 


Ty linet skall blötas och rötas

- torkas och bultas
- bråkas och skäktas
- häcklas och borstas
- spinnas och tvinnas
- rullas på spolen
- och uti vävskeden
- sist passas in.

Så får då lintråden närmare känning
med vävstolens ränning
- skyttelen löper fram och tillbaka.
Lintråden måste så smaka
på vävbommens tunga slag -
- - dag efter dag.

 

Och nu vad det lider
och tiden framskrider -
- ett mönster framträder
där samspelet sker
av skiftande kvalitéer
och färger av alla de slag
- så skilda som natt och dag.
Likväl i sällsam färgsymfoni
- - - efter heta bad - - -
- där blommor och blad
- och rötter och bark
- från skog och mark
fått bidra till harmoni.

 

Så kan linets historia
få liksom glans och gloria
nu i advents- och Lucia-ljus
komma oss att ana
på livets dunkla bana
- Vävmästarhanden
som trofast oss leder
i glädjen och sorgen
genom öden och tider
- mot himmelska borgen
till verkets fullbordan
- - - omsider.

                                 Torne Tirén

 

 

 

UPP

 

Linblomman

Konsten att förbli olycklig